Jag kollade precis klart på filmen marley & jag.
Den väckte många känslor inom mig.
Det handlar om ett par som har en väldigt
bråkig hund. Jag vet egentligen inte vad filmen gick
ut på. Den var inte jättebra, men den var okej.
Men slutet, fyfan. Tårarna forsade, jag grät på riktigt.
Jag börjar nästan gråta igen.

Jag tror ingen förstår den här känslan om man inte själv
har, eller har haft ett djur. Men allt jag kunde tänka på var
den dagen vi måste ta bort Zeke, framför allt Zeke fick
jag fram i huvudet. Kanske för att vi har haft han längst,
Jag vet inte. Kanske för att jag alltid säger att han är dryg,
att han ska försvinna...

När jag kommer hem till pappa nästa gång, ska jag krama om mina
älsklingar ordentligt. Och imorgon ska jag ta en lång promenad med
Mulle.

A dog has no use for fancy cars, or big homes or designer clothes.
A waterloged stick will do just fine.
A dog don´t care if you are rich or poor, celver, smart or dumb.
Give him your heart, and he´ll give you his.